Försäkringskassan bedömer arbetsförmåga medan Arbetsförmedlingen bedömer anställningsbarhet. Så har det åtminstone varit hittills. Arbetsförmågebegreppet har vi tidigare skrivit om här på bloggen (sök på ”arbetsförmåga”). Fortsätt läsa
2003 infördes aktivitetsersättning (AE). Ingen skulle förtidspensioneras före 30. Försäkringskassan (FK) skulle finansiera aktiviteter som förbättrar arbets- och funktionsförmåga. Men FK:s egen utvärdering Tio år med aktivitetsersättning visar att lagens intention inte har fullföljts.
”Försäkringskassan kan inte sägas göra tillräckligt för att stimulera till aktivitet och för att hjälpa alla försäkrade att i möjligaste mån tillvarata sin potential till utveckling och arbete.” (sidan 63).
Det nybeviljas nu mer AE än sjukersättning. 2012 hade drygt 31 000 personer AE. Killarna överväger. Ökningen är störst i åldern upp till 25. AE betalas nämligen ut också för förlängd skolgång. Härefter talas om dem som får AE på grund av nedsatt arbetsförmåga.
Knappt hälften hade vid ett stickprov någon arbetsbefrämjande aktivitet. Bara 12 procent är inskrivna på Arbetsförmedlingen. En tredjedel verkar inte ha någon plan för aktiviteter alls. Deltid är ovanligt. Så gott som alla har 100-procentig AE.
Stort ansvar läggs på individen. FK:s handläggare följer inte alltid upp planen. Majoriteten säger att deras handläggare inte varit aktiv under tiden med AE. Varje handläggare har idag cirka 100 ”ärenden”. De prioriterar dem som hör av sig och de som står närmast arbetsmarknaden.
Nästan hälften har gått i särskola. De flesta kommer in i systemet redan i 20-årsåldern, har aldrig jobbat och har tidigare haft ”funktionshinderförmån”. Människorna är alltså ”kända” och det förebyggande arbetet inom skolan och Arbetsförmedling kan förbättras.
Sedan AE infördes har gruppen fått det sämre ekonomiskt jämfört med andra i samma ålder. Detta är mycket allvarligt! Över 80 procent säger att de får ekonomiskt stöd av familjen. Efter avslutad AE blir många ekonomiskt beroende av andra.
Ändå är två av tre rädda att bli av med sin AE. ”Jag har hört att de drar in all ersättning om man visar att man klarar lite, lite grann”, säger en intervjuad. Ett stöd som ska peka mot arbetsmarknaden får alltså människor att avstå från att ta jobb. Syftet med AE måste bli tydligare.
FK har ett samordningsansvar kring individen, men FK saknar enligt rapporten ofta nödvändig information från hälso- och sjukvård och från kommunen. Samordningsförbunden är ibland för isolerade och begränsade till tidsbegränsade projekt.
90 procent övergår vid 30 års ålder till sjukersättning. Av övriga blir flertalet arbetslösa. Men glädjande nog vill hälften vidareutbilda sig och två av tre vill i framtiden söka en anställning. Men för att det ska bli verklighet måste någon anställa.
Stat och landsting är de allra sämsta på att anställa personer med funktionsnedsättning. Enligt rapporten räknas andelen i promille. 155 unga hade subventionerad anställning inom stat eller landsting år 2012. Hur många som Försäkringskassan anställt framgår inte.
I fredags ordnade Socialdepartementet en hearing om det bedömningsinstrument för arbetsförmåga som Försäkringskassan (FK) tagit fram, och som vi skrivit om flera gånger på Rätt stöd till arbete.
60 000 personer passerar årligen 180 dagars sjukskrivning. Vilka som ska fortsätta att få sjukpenning ska Försäkringskassans handläggare i osäkra fall besluta utifrån en ny aktivitetsförmågeutredning (AFU), som ska genomföras av särskilt utbildade läkare.
Instrumentet består av en självskattning, en medicinsk utredning och en lista på yrken med tillhörande medicinska krav. På hearingen fick denna ”yrkeslista” kraftig kritik.
Kerstin Burman från LO-TCO Rättsskydd sa att sådana schabloner går emot grundtanken med sjukförsäkringen – nämligen individuella bedömningar. Samma sjukdom påverkar arbetsförmågan olika för olika människor, sa hon.
Schablonerna bygger på teoretiska modeller där stora anpassningar av arbetsmiljön görs, något som inte är realistiskt på dagens arbetsmarknad. Arbetsgivarverket föreslog att man istället borde utgå från de lediga jobb som finns på Platsbanken.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver fackliga företrädare och jurister (t ex professor Ruth Mannelqvist som deltog i Handikappförbundens seminarium Individen eller miljön 2010) att FK:s syn på arbetsförmåga strider mot lagen.
Socialförsäkringsbalken utgår från arbetsförmåga på den reella arbetsmarknaden, utan anpassningar. Risken med FK:s nya synsätt är att fler nekas sjukpenning för att man teoretiskt skulle klara av ett yrke, även om det i praktiken inte går att få ett jobb.
Handikappförbundens ordförande Ingrid Burman sa vid hearingen att en myndighet nu omdefinierar arbetsfömågebegreppet utan parlamentarisk debatt. Rättssäkerhet är bra, sa hon. Men här har man tänkt mer på handläggarnas rättssäkerhet än de försäkrades.
Ingrid Burman kritiserade också bristen på delaktighet under framtagandet av instrumentet. Bland de 84 experterna fanns ingen från funktionshindersrörelsen. Hon efterlyste både en lekmannagranskning och en Ombudsman för försäkrade.
Ett förslag kan vara att involvera människor med funktionsnedsättningar vid utvärderingen av AFU. De som själva har erfarenhet av att bli föremål för liknande utredningar kan säga mycket om hur t ex enkätfrågor bör och inte bör formuleras.
Arbetsterapeuten Carita Nygren var kritisk mot det ensidigt medicinska perspektivet i AFU. Fysioterapeuten Birgitta Grahn sa att man måste jobba med miljön på arbetsplatserna. Det gäller att hjälpa människor innan de drunknar i sina sjukskrivningsproblem, sa hon.
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska förvalta AFU. Socialdepartementet förhandlar om ett avtal där några landsting inför och vidareutvecklar instrumentet. För det behövs inga extra resurser, sa Anna Pettersson Westerberg från Socialdepartementet.
Twitterbok i PDF från @hso_se: Twitterbok för Hearing om arbetsförmåga 2013-02-15
Kan du se, höra och tala? Kan du snabbt anpassa dig till nya krav? Kan du hantera relationer till andra människor, t ex samarbeta och reda ut konflikter? Ja, det är frågor i Försäkringskassans nya aktivitetsförmågeutredning (AFU) – ett arbetsförmågebedömningsinstrumnet som vi skrivit om tidigare här på bloggen. Idag kom slutrapporten.
Metoden bygger på självskattning, utredning av speciellt utbildade läkare och eventuellt utvidgade utredningar inom olika områden. Man har också gjort profiler på vad olika yrkesområden ställer för krav.
Testningar har gjorts i Västra Götaland och Skåne. Nu står Östergötland, Norrbotten, Västerbotten och Stockholm på tur. Arbetsförmedlingen har blivit alltmer intresserade och till sommaren kommer en gemensam version för både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Ambitionen är en ökad enhetlighet, rättssäkerhet och delaktighet från de försäkrade (=människor). Man ska förstå processen och tycka att rätt beslut fattas. Tyvärr är det svårt att utläsa om det varit så för dem som provat, men det konstateras att somliga hade svårt att begripa vad det var för undersökning man var med om. Syftet ska vara att fokusera mer på förmågor än oförmåga, och det framgår inte heller om detta syfte uppfyllts.
Men det är inget lätt uppdrag Försäkringskassan har fått av regeringen. Från politiskt håll har till exempel begreppet reguljär arbetsmarknad under projekttiden bytts mot normalt förekommande arbete. Och skillnaderna mellan aktivitetsförmåga och arbetsförmåga är inte alltid tydliga.
Glädjande nog finns en ödmjuk ton i texten. Instrumentet ska ses som en del av en helhet. Det får inte byggas ut utan kompetensutveckling. Läkare har nu fått femdagarskurser, men även handläggarna måste få kompetenshöjning. Det är slutsatsen av att testomgången visade att handläggare trots allt bedömde fall ganska olika.
Man kan se AFU som en del av en trend där myndigheterna försöker hitta enhetliga och vetenskapliga bedömningsmetoder. En parallell är det omdiskuterade behovsbedömningsinstrumentet för personlig assistans.
I värsta fall blir man som medborgare utsatt för flera olika bedömningsprocesser där man får vända ut och in på sig själv inför olika bedömare. Detta brukarperspektiv finns inte med i rapporten. Ser man på expertlistan kan man förstå varför. Handikappförbunden är nämnt i en not där det står att kravet på att man ska få information om möjligheter att överklaga beslut är ett ”rimligt och legitimt krav”.
Frågan – som även ställs i rapporten – är om instrumentet leder ”till att fler människor lyckas behålla eller återvända i arbete”. Det är för tidigt att svara på det.
Länk till rapporten: Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen
I veckan höll Försäkringskassan en hearing om sin AFU – aktivitetsförmågeutredning, som vi tidigare tagit upp här på Rätt stöd till arbete. Funktionshindersrörelsen fick möjlighet att ställa frågor, men att gå på hearing betyder inte att man ställer sig bakom utredningsinstrumentet.
Projektledaren Jan Larsson sa att det blir aktuellt att göra AFU på oklara fall av de som går över 180 dagars sjukpenning, ungefär 5-10 000 personer per år. Delvis är det en resursfråga. Det berör alltså inte så stora skaror, men de som blir aktuella ska bege sig till särskilda testplatser, på Larsson karta bara sex i hela landet.
Larsson visade hur ett testfall (en person med bl a diskbråck – som borde vara ganska entydigt) gav utslaget att en av fem handläggare nekade sjukpenning. Larsson tycker det visat på utredningsverktygets tillförlitlighet att 80 procent av handläggarna gör samma bedömning, medan åhörarna från funktionshindersrörelsen tyckte det var ett osäkert resultat.
I AFU ska den försäkrade själv ska vara delaktig genom självskattning. Det är bra, men vissa frågor är svåra att tolka. Larsson svarar att självskattningen enbart är ett underlag för dialog. Särskilt viktig är dialogen med arbetsgivare om sådant som anpassning och arbetsmiljö, men förhandlingsläget är inte det bästa för den som är sjukskriven.
Nu sker en långsam ”utrullning” av AFU för att hinna utbilda läkare och andra professioner som kan vara med vid utredningen. Eftersom det är en medicinsk bedömning kallas det inte längre arbetsförmåga utan aktivitetsförmåga. Försäkringskassan förhandlar med Sveriges kommuner och landsting och Socialdepartementet om finansieringen.
Hoppas Försäkringskassan tar tillvara de kloka synpunkter som kom från funktionshindersrörelsen. Ett mer dynamiskt möte hade det blivit om vi suttit runt ett bord med mikrofon till fler än talaren. Vi skulle ha kunnat testa instrumentet för att få en bra dialog om dess funktionalitet och användbarhet.
Här följer en personlig berättelse om vägen till arbete:
”Efter att ha harvat på Arbetsförmedlingen och ett privat coachingföretag i nästan ett års tid utan resultat tog jag kontakt med en politikerkollega och på ganska kort tid fick jag erbjudandet om att börja jobba för bland annat honom. Jag har använt egna kontakter för att få det stöd jag behöver.
Nu jobbar jag som biträdande borgarrådssekreterare hos Socialdemokraterna i Stadshuset i Stockholm. I arbetsuppgifterna ingår att besvara de brev som allmänheten skickar till våra politiker. Jag klarar mig till stor del själv, men har som alltid min personliga assistent till hands om det är något som jag inte klarar på egen hand.
Vissa anpassningar har dock gjorts på min arbetsplats. Genom Arbetsförmedlingen har jag fått en joystickmus, en motoriserad kontorsstol och tröskelramper. Med hjälp av min gamla träslöjdsmagister fick jag till en lösning för att kunna få tangentbordet i rätt höjd för att skriva med tårna och från Stadshusets sida har en av dörrarna till kontoret försetts med en dörröppnare kopplad till passerkortssystemet.
Vad gäller lönebidrag ser jag inte kritiskt på det i stort, då det kan få fler med särskilda behov i arbete. För egen del har det dock mest känts onödigt och till viss del som ett extra moment för min chef när han måste fylla i närvarorapporterna. Jag jobbar minst lika mycket som mina icke funktionsnedsatta kollegor, så för oss var det mer något vi accepterade när Arbetsförmedlingen erbjöd det och mer eller mindre propsade på det som av princip.
Detta kan naturligtvis kritiseras, då det känns som att man från ”det offentligas” sida har en generaliserad syn på personer med funktionsnedsättningar som oförmögna att nå upp till en ”normal” sysselsättningsgrad. Det bör förändras och bli mer individuellt utformat så att resurserna kan omfördelas mer rättvist; om man inte reflexmässigt ger stöd åt de som inte är i behov av det, kan överskottet omfördelas till bättre behövande.
Det är inte helt enkelt att säga vad andra ska göra för att få jobb. Det vanliga mantrat man får höra från coacher m.fl. är att använda sig av sitt kontaktnät, något jag lyckades med i den lite snäva politikervärlden, men som för många andra är lättare sagt än gjort.” /Björn
Tack Björn för din berättelse! Kommentera gärna eller skicka en egen berättelse till emil.erdtman@hso.se!
AFA Försäkring höll idag frukostseminarium om Försäkringskassans (FK) nya instrument för bedömning av arbetsförmåga. Jan Larsson sa att det länge behövts bättre medicinska utredningar efter 180 dagar arbetslöshet. Den nya Aktivitetsförmågeutredningen (AFU) är en sådan fördjupad medicinsk utredning som i höst ska sjösättas i Skåne och Västra Götaland.
När Handikappförbunden redan 2010 bjöd in till konferens om verktyget betonades att det är individen själv som bäst känner sin arbetsförmåga. En behandlande läkare är inte alltid den bäste bedömaren av arbetsförmågan. Verktyget innehåller nu också en självskattningsdel, något som flera på frukostseminariet undrade över. Det är viktigt att man begriper vad man är med om, sa Jan Larsson. Men självskattningen – som inte har någon juridisk status – ska också göra FK:s utredningar snabbare och effektivare.
Verktyget har prövats på bland annat FK:s egen personal. Även om dessa resultat är sekretessbelagda är det bra att även de som är i arbete får pröva ett arbetsförmågetest (som är gjort för dem som inte har jobb). Övriga användare har varit nöjda med att få göra självskattning, men det är kanske inte så konstigt om man tidigare inte fått vara delaktig alls. Tyvärr finns inga publicerade resultat om användarnas synpunkter. Underlaget var för litet, menar Jan Larsson. Men han höll med Handikappförbunden om att det behövs fördjupade användarstudier för att gradvis höja kvaliteten i verktyget.
AFU ska enligt FK vara ett underlag för dialog mellan individ, bedömare och arbetsgivare. Det ska vara sammanhållet och enkelt för att fungera på många människor. Det ska förbättra rehabiliteringen och höja rättssäkerhet och även den allmänna acceptansen för sjukförsäkringen. Tanken är att även Arbetsförmedlingen ska använda det. Nu måste fler läkare utbildas och FK måste själva bli bättre på att fatta kloka beslut, sa Jan Larsson.
Försäkringskassan har arbetat fram en ny metod för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen. 86 personer har testat det nya formuläret som ska bygga på mer självskattning än tidigare. De som provat instrumentet har svarat på frågor om vad de tycker om det. Dessa uppgifter finns inte i rapporten, men kommer rapporteras under den här månaden – och därmed också här på bloggen.
Självskattningen om Hälsa innehåller frågor om man regelbundet städar, lagar mat, ”umgås med människor utanför hemmet” och ”sköter personlig vård och hygien”. Man kan undra vilken hälsodefinition sådana frågor utgår från, men framförallt: för att sådana frågor ska vara meningsfulla måste man som användare av testet förstå varför myndigheten ska veta detta, och vad man själv har för nytta av bedömningen. Annars väcker frågorna mest oro.
Frågorna om ”Dina förmågor” blandar frågor som ”Kan du se, höra och tala?” med sådant som ”Kan du hantera relationer till andra människor?” eller ”Kan du vara psykiskt uthållig?”. Kanske har man utgått från ICF (WHO:s klassifikation av funktionstillstånd), men det är olyckligt att kroppsfunktioner som syn och hörsel blandas med aktiviteter och delaktighetsaspekter på detta sätt.
Som så ofta utgår många frågor också från att man tidigare har haft ett jobb. Man ska bedöma sin egen arbetsförmåga i förhållande till ”då den var som bäst”. Men det är omöjligt när man har en medfödd funktionsnedsättning eller aldrig haft ett jobb att gå till.
Att just arbetsförmåga ses som individuella egenskaper är något som Handikappförbunden har kritiserat länge. Istället borde arbetsförmåga bedömas i förhållande till de krav ett visst arbete ställer och den arbetsmiljö man befinner sig i. Då skulle fokus inte hamna på den enskilde utan även på hur arbetslivet organiseras. Kanske ligger oförmågan hos arbetsgivare som inte lyckas skapa förutsättningar för att arbetstagare ska fungera utifrån sina förutsättningar. I vissa miljöer och med vissa krav är vi ju alla arbetsoförmögna.
Om Handikappförbunden hade bjudits in till utvecklingsprojektets referens- eller expertgrupp hade detta lyfts fram. Men Försäkringskassan hade även chansen att ta till sig våra synpunkter vid konferensen Individen eller miljön? den 9 november 2010. Då deltog flera forskare med synpunkter på dagens arbetsförmågebedömningar, samt givetvis personer med egen erfarenhet av arbetsförmågebedömning.
Läs vad som sades på konferensen genom att klicka på länken nedan och gå ner till datumet 2010-11-09.
Länk till Försäkringskassans rapport:
Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen
Den 16 april kommer utredaren Cristina Husmark Pehrsson att vara klar med FunkA-utredningen, som ska göra en ”översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Redan nu kan du diskutera här på bloggen om vad de olika insatserna betyder för möjligheten att få arbete.
Samhall är av insatserna; ett statligt bolag som idag ger jobb åt 8 000 personer med funktionsnedsättning. Men Samhall har sin egen definition av funktionshinder och många ifrågasätter om alla arbetstagare verkligen tillhör den ursprungliga målgruppen.
— Samhall är inte längre ett bolag som tar sitt ansvar för personer med funktionsnedsättning, säger Anna-Lena Krook som är sakkunnig i utredningen och ordförande för FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning).
Samhall är också den dyraste subventionerade anställningsformen (19 000kr/mån). Kan dessa pengar användas på ett effektivare sätt för att personer med funktionsnedsättning ska få jobb? Samhalls monopolställning har också ifrågasatts genom åren. Skulle verksamheten lika gärna kunna skötas av kommunerna istället för staten?
Daglig verksamhet är en annan insats som omfattas av utredningen. Idag arbetar 29 000 personer inom Daglig verksamhet och antalet ökar, delvis som en effekt av 1990-talets massinskrivningar i särskolan. Utredningen kommer också att ta upp hur Arbetsförmedlingen kan effektiviseras och om privata arbetsförmedlingar vore ett komplement.
I Nederländerna är arbetslösheten bara två procent. Detta beror till stor del på att många, framförallt kvinnor, arbetar deltid. Men en inspirerande verksamhet är att personer med funktionsnedsättning och de som är osäkra på sin egen kompetens kan matcha sina förmågor med lediga arbeten. Systemet för denna matchning tar även hänsyn till så kallade ”soft skills” – mjuka förmågor som individen har.
I Sverige driver nu Arbetsförmedlingen, Företagarföreningen, Handikappförbunden och Hjälpmedelsinstitutet projektet Lika villkor som pågår fram till 2014. Målet att precis som för Rätt stöd till arbete att fler personer med funktionsnedsättning ska få arbete, men också att förändra arbetsgivares attityder. Man strävar efter att 40 procent av deltagarna har anställning efter projektet och att 60 % praktiserar under projekttiden.
Fokus är på att utveckla personliga färdigheter, intressen och erfarenheter (soft skills). Soft skills är ett sätt att förbättra matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb. Inom ramen för projektet Lika villkor får deltagarna träffa personer från Handikappförbundens medlemsorganisationer. FöretagarFörbundet kommer också involveras för att öka förståelsen för personer med funktionsnedsättning. Projektet kommer att bedrivas på tre orter; Botkyrka/Salem, Eskilstuna och Motala.
Information: Lika villkor
För frågor kontakta: karin.andersson@arbetsformedlingen.se
Rätt stöd till arbete 